evelina hagström

ibland älskar jag hur ödet är bestämt,  efteråt.  ännu en händelse jag lyckas vara med om. och jag är inte ett dugg förvånad egentligen.   jag skulle skjutsa in pappa till stan.  när jag startat bilen slår det mig att jag inte har med mig körkortet.  pappa föreslår att springa in och hämta det,  men en annan tanke säger att,  jag har allitd haft med mig körkortet,  men aldrig blivit stoppad för poliskontroll,  så varför skulle det hända just nu?   som ni förstår körde jag iväg utan.   och när jag kommer till bärgningstjänst,  ser vi gula västar.. poliskontroll.   hjärtat slog och man kunde väl se det om man tittade i munnen.   TUR nog att jag hade en långtradare framför mig som tog all plats, och jag lätt kunde glida förbi.    problemet var ju att jag skulle hem sedan också,  men jag klarade mig.  tack för alla småvägar, så jag kunde ta mig hem genom hög.  jag ska aldrig mer lämna körkortet hemma.  nu ska jag ta igen mig med lite havregrynsgröt och äggmacka.