det inträffar när man som minst anar
jag har nog aldrig varit så frössen i hela mitt liv, och jag har nog aldrig duschat så varmt.
men nu är jag iallafall upptinad och på bättre humör, tackvare duschen och bullen.
jag har nu konstaterat.. om man heter evelina hagström så kan man lyckas med allt.
efter ett härligt träningspass nu ikväll, var det hemåtfärd som väntade. och tro mig,
jag längtde enormt mycket efter att sätta mig i en varm bil och bara glida hem.
men ack vad jag bedrog mig, det dröjde innan jag kom hem.
jag lutade mig tillbaka och gasade iväg, men jag kände att bilen nog inte mådde så bra.
säääääg inte att den drabbas av svininfluensan liksom? onej, det hade den inte.
men jag fortsatte att köra, och eftersom bilen är ny sedan tre veckor precis idag,
kunde det väl inte vara något fel? det slog mig att jag kanske inte vant mig med
billjudet än, och prövade höja musiken och se om det kändes bättre då.
men det blev det ju såklart inte. jag var tvungen att stanna på statoil och se efter,
och jag som är så himla bra på bilar, not. men jag såg inget så och tänkte återigen
att allt var en inbillning. men när jag då körde iväg igen lät det nästan värre.
och när jag kom vid busstationen skakade nästan bilen. det var dags att stanna!
jag går ut för att kika igen, och gissa, punka på bakdäcket. ni anar inte hur less
jag blev. jag ringde pappa, han kunde ju inget göra. jag blev nästan arg för att
han inte sprang in och hjälpte mig. iallafall, här vänder turen, tack och lov!
min kusin linus kom till mig och tittade, vi lyckades ta oss till OK för att pröva
pumpa i luft i däcket, men det pös. och tro mig, där stog jag i träningskläder,
frös som aldrig förr och insåg att jag inte skulle kunna ta mig hem med bilen på
ett tag. jag var inte den gladaste. men pappa prövade att ringa till en verkstad
alldeles där i närheten, och trots att klockan vad kvart i 9 så var dom kvar!
och där fick jag hjälp av dom och kunde äntligen åka hemöver igen. tack!
och gissa vad som orsakade punkteringen? jo, en spikjävel. och det har jag
fått förklarat för mig, att det händer sällan, nästan aldrig. men som sagt,
jag lyckades och jag borde väl egentligen inte vara förvånad.
så jag kan lätt säga att dagens ros går till fors gummi och linus, medans dagens
ris går utan tvekan till spikjävlen.
nu ska jag ta mig mer fika, tack och bock.
men nu är jag iallafall upptinad och på bättre humör, tackvare duschen och bullen.
jag har nu konstaterat.. om man heter evelina hagström så kan man lyckas med allt.
efter ett härligt träningspass nu ikväll, var det hemåtfärd som väntade. och tro mig,
jag längtde enormt mycket efter att sätta mig i en varm bil och bara glida hem.
men ack vad jag bedrog mig, det dröjde innan jag kom hem.
jag lutade mig tillbaka och gasade iväg, men jag kände att bilen nog inte mådde så bra.
säääääg inte att den drabbas av svininfluensan liksom? onej, det hade den inte.
men jag fortsatte att köra, och eftersom bilen är ny sedan tre veckor precis idag,
kunde det väl inte vara något fel? det slog mig att jag kanske inte vant mig med
billjudet än, och prövade höja musiken och se om det kändes bättre då.
men det blev det ju såklart inte. jag var tvungen att stanna på statoil och se efter,
och jag som är så himla bra på bilar, not. men jag såg inget så och tänkte återigen
att allt var en inbillning. men när jag då körde iväg igen lät det nästan värre.
och när jag kom vid busstationen skakade nästan bilen. det var dags att stanna!
jag går ut för att kika igen, och gissa, punka på bakdäcket. ni anar inte hur less
jag blev. jag ringde pappa, han kunde ju inget göra. jag blev nästan arg för att
han inte sprang in och hjälpte mig. iallafall, här vänder turen, tack och lov!
min kusin linus kom till mig och tittade, vi lyckades ta oss till OK för att pröva
pumpa i luft i däcket, men det pös. och tro mig, där stog jag i träningskläder,
frös som aldrig förr och insåg att jag inte skulle kunna ta mig hem med bilen på
ett tag. jag var inte den gladaste. men pappa prövade att ringa till en verkstad
alldeles där i närheten, och trots att klockan vad kvart i 9 så var dom kvar!
och där fick jag hjälp av dom och kunde äntligen åka hemöver igen. tack!
och gissa vad som orsakade punkteringen? jo, en spikjävel. och det har jag
fått förklarat för mig, att det händer sällan, nästan aldrig. men som sagt,
jag lyckades och jag borde väl egentligen inte vara förvånad.
så jag kan lätt säga att dagens ros går till fors gummi och linus, medans dagens
ris går utan tvekan till spikjävlen.
nu ska jag ta mig mer fika, tack och bock.
Kommentarer
Postat av: Kusinvitamin
Men fy va typiskt! Att det alltid händer något när det verkligen är sämsta tillfället också, efter man tränat, burr!
Tur i oturen att Linus fanns till hands iaf ;)
Postat av: Kalle
Stackars dig.. Ingick det inget reservhjul när de köpte bilen?
Postat av: evelina
jag vet faktiskt inte om det finns något reservhjul därbak, :) men pappa borde ha nämnt det annars om det inte hade löst sig så bra som det gjorde :)
Trackback